Vilken (ärt-)soppa!
H.C Andersens klassiska saga om prinsessan som trots tjugo dunbolster förnimmer den ärta som förstör hennes nattro känner vi väl alla igen. I sagan är det ett tecken på hög status att vara ömhudad. Vi vet dock att det i den verkliga världen - i dessa tider i synnerhet - krävs något helt annat av oss alla.
Men vi tampas alla med ärtor - även om de är mindre bokstavliga än den kinkiga prinsessans. Storleken varierar förstås, men inte bara den, utan också den subjektiva upplevelsen av dem. I ett utifrånperspektiv kan en persons plågoris te sig skrattretande bagatellartat, medan det för innehavaren är ett fullkomligt oöverstigligt hinder. Å andra sidan kan andra sorglöst övervinna ärtor som förefaller enorma i andras ögon, bara genom sin livsglädje och envishet. Inställning och attityd styr vår förmåga att handskas med problem och motgångar - så mycket står klart. There is no reality - only perception.
Att vi lever i ett samhälle med hårdnande klimat läser och hör vi varje dag. Ärtorna växer i antal och storlek för dem som redan sen förut hade det sämst, nu när arbetslösheten brer ut sig och svångremmen dras åt. En del människor råkar riktigt illa ut och deras ärtor liknar mer sisyfosstenar än något annat. Alexandra Johansson, den utförsäkrade trebarnsmamma som skrev en debattartikel i Aftonbladet om konsekvenserna av alliansens sjukförsäkringsreform, har utifrån sitt eget perspektiv fått sin ärta rejält uppgraderad. Den moderate politikern Gunnar Axén och partikollegan Helena Rivière skriver däremot i sin replik på inlägget att ärtan snarare är en produkt av Alexandras lättja och ovilja att återgå till ett yrkesverksamt liv. Diskussionens vågor har gått höga kring arbetslinjen (inte bara tack vare den bajsdebatt som Edvard Unsgaard startade: http://frokengiftig.blogg.se/2010/january/let-s-facebook-it.html) och den tidsbegränsade sjukförsäkringen och det är svårt att vara strikt objektiv när det gäller situationen som Alexandra och fler med henne befinner sig i. Jag kan inte objektivt bedöma henne, ärtan och i vilken utsträckning dess negativa inverkan på henne och hennes tillvaro är verklig (som hon själv säger) eller inbillad (som moderatduon antyder).
Jag befinner mig någonstans i mitten på den där vanskliga gungbrädan, vacklande mellan ytterligheterna, rädd för att bli alltför dogmatisk och kategorisk. Dilemmat uppstår för att jag dels faktiskt tycker det är rimligt att bara de som verkligen är sjuka och helt oförmögna att försörja sig själva ska få tillgång till sjukersättning, och dels att jag är övertygad om att det är väldigt svårt att bedöma den fulla verkan av någon annans ärta innan man legat minst en natt på den.
Källor:
Axén, Gunnar & Helena Rivière: " 'Sjuka' Alexandra vill inte försörja sig själv", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100125. Tillgänglig 20100210.
URL: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6483262.ab
Johansson, Alexandra: "Vill du ha mitt utförsäkrade liv?", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20100115. Tillgänglig 20100210.
URL: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6431136.ab
