Fröken Giftig

Vi människor är alltid medvetna om det vi gör. Vi kan hitta olika anledningar till varför vi begår handlingar som är antingen omoraliska eller kriminella, men vi är alltid medvetna på någon nivå.  Djur kan inte ställas till svars för sina handlingar på samma sätt, eftersom de inte - vad vi vet - äger samma medvetenhet. De dödar för att överleva och skapar liv för att det är deras instinkt. Målet med livet är att det ska fortsätta. Individen äger ingen dignitet annat än som kugge i ett ekologiskt maskineri.

En dagslända lever som larv under 2-3 år, men som fullvärdig och vuxen individ under en mycket kort period. En relativt stor mängd larver blir aldrig ens vuxna utan drunknar under det sista kritiska stadiet i utvecklingsprocessen. Tiden som fullvärdig insekt ägnas enbart åt fortplantning. Deras mundelar är nämligen så tillbakabildade att de inte kan äta. Livet är farligt, hungrigt och över på ett ögonblick.

Det finns andra varelsers liv som ter sig lika meningslösa som dagsländans ur ett mänskligt perspektiv. Men det är ju just perspektivet det handlar om, vilka referensramar man har och vad man jämför med. Medvetandegraden gör att vi ställer höga krav på vår omgivning och begrepp som livskvalitet, fritidsintressen och medarbetarskap visar att vi har kommit långt ifrån den konkreta kampen för överlevnad. Vi fascineras av naturens råhet men roas också av att se djur agera på ett sätt som imiterar det mänskliga, även om det många gånger är långt ifrån djurets naturliga beteende och har sitt ursprung i profitbegär och egenkärlek. Att däremot bevittna tillgivenhet mellan djur - som annars är fiender - i en situation som är helt naturlig är något annat. Dessa situationer är sällsynta, men visar att det i en hård och skoninglös värld trots allt kan finnas glimtar av värme.