En normal svensk pärson?
Under en presskonferens hade Anja Pärson den stora fräckheten att säga att hon hoppas kunna skrapa ihop fler medaljer än Charlotte Kalla när det väl är dags för olympiska spelen i Vancouver. Expressen KALLAr det för Anjas kaxiga hälsning till längdskidlandslagets starkaste kort. So what?
Jantelagen - Aksel Sandemoses doktrin - regerar ännu. Krafter i samhället förfäras över dess menliga inverkan på svenskt entreprenörskap och framåtanda och försöker försvaga dess fundament, men att få igenom en sådan förändring är ett sisyfosarbete. I Sverige är det fortfarande fult att sticka ut, att vara en PÄRSON som tar plats och högt säger att man stävar efter att överträffa andras prestationer, när den sandemosiska doktrinen klart säger att du inte ska tro att du är någon och i synnerhet inte att du är bättre än någon annan. Den amerikanska modellen där man redan i skolan kategoriseras som antingen nörd, sportfåne eller ingen särskild alls och där det är naturligt att somliga lyfts fram som förebilder för andra skulle inte fungera. Vi kan inte hantera självkänsla av det slaget eftersom det i våra svenska ögon är lika illa som arrogans.
I sportvärlden är det lite mer accepterat att sträva mot höjderna, för där handlar det ju trots allt om att vinna. Trots detta är det fult när tränare för ungdomslag toppar lagen i turneringar och inte låter alla vara med om det roliga. I vilken ålder elitsatsning blir riktigt rumsrent är inte helt klart. Till slut kommer man dock till en punkt där inte alla längre håller måttet, och det är förmågan att hantera den insikten som kan bli svår. Svenska idrottare har dessutom - inte alltid, men ofta! - en kuslig förmåga att toppa formen till SM för att sedan dra på sig världens alla infektioner och skador när det är dags att kämpa mot toppskiktet från andra nationer. De stora medaljhoppen haussas upp och när de inte levererar det som förväntas får de hantera sitt fria fall från piedestalen bäst de vill, alltmedan bistra och besvikna sportanalytiker i kavaj skärskådar orsakerna bakom ännu ett svenskt mästerskapsmisslyckande.
I vår får vi hoppas att åtminstone någon svensk PÄRSON klarar av att ro hem en medalj och därmed undkomma svenska folkets spott och spe. Det vore trist om hela bunten får antingen feber eller KALLA fötter precis när det gäller. Heja Sverige!
Bildkälla: http://gfx.aftonbladet-cdn.se/multimedia/archive/00277/S_len_277329w.jpg
Kommentarer
Trackback
