Uppblåsta på konfekten.
Det hade varit en väldigt bra historia om bara den lille sexåringen verkligen hade befunnit sig i heliumballongen när den slet sig från sina förtöjningar och steg till väders. Inget fångar nämligen vårt intresse som barn som befinner sig i akut fara. Eller djur för den delen.
Det finns något djupt mänskligt i att oroa sig för antingen den enskilda lilla människan eller det enskilda lilla djuret. Det är greppbart. Att be oss att känna reell oro för att orangutangen som art snart är utrotad tack vare skövlingen av regnskogen, eller att tusentals barn dör i malaria eller av brist på rent vatten på grund av krig och korruption förmår vi inte ta till oss. Inte på riktigt. Vi klarar bara av att leverera vår mänskliga omsorg i små doser. Det behövs reklampauser emellan. Kanske till och med spa-besök.
Lille Falcons pappa ville få uppmärksamhet för sitt ballongprojekt och det fick han. Media var lika kåta på en bra historia som han var kåt på att få uppmärksamhet, så det kunde väl egentligen inte bli annat än en win-winsituation. Avslöjandet har inneburit skam och nesa och mest troligt rättgång och fängelse för ballongskaparen och hans medhjälpare, men media lyckas mjölka lite mer ur historien innan den faller i glömska, så de gör inga förluster att tala om.
I slutänden är det nog vi läsare och passiva åskådare som känner oss allra mest lurade av detta lömska PR-trick. Vi delade så generöst med oss av vår dyrbara mänsklighet. Vi engagerade oss. Vi var oroliga för den lilla människan - fångad i en ballong högt över marken - när det i själva verket bara handlade om en major fucking drama queen!
Det finns något djupt mänskligt i att oroa sig för antingen den enskilda lilla människan eller det enskilda lilla djuret. Det är greppbart. Att be oss att känna reell oro för att orangutangen som art snart är utrotad tack vare skövlingen av regnskogen, eller att tusentals barn dör i malaria eller av brist på rent vatten på grund av krig och korruption förmår vi inte ta till oss. Inte på riktigt. Vi klarar bara av att leverera vår mänskliga omsorg i små doser. Det behövs reklampauser emellan. Kanske till och med spa-besök.
Lille Falcons pappa ville få uppmärksamhet för sitt ballongprojekt och det fick han. Media var lika kåta på en bra historia som han var kåt på att få uppmärksamhet, så det kunde väl egentligen inte bli annat än en win-winsituation. Avslöjandet har inneburit skam och nesa och mest troligt rättgång och fängelse för ballongskaparen och hans medhjälpare, men media lyckas mjölka lite mer ur historien innan den faller i glömska, så de gör inga förluster att tala om.
I slutänden är det nog vi läsare och passiva åskådare som känner oss allra mest lurade av detta lömska PR-trick. Vi delade så generöst med oss av vår dyrbara mänsklighet. Vi engagerade oss. Vi var oroliga för den lilla människan - fångad i en ballong högt över marken - när det i själva verket bara handlade om en major fucking drama queen!
Kommentarer
Trackback
