ParacetaMÅL.
Det råder inga tvivel om att goda idéer kan vara sprungna ur viljan att tjäna pengar. Jag påstår definitivt inte att det gäller alla goda idéer. Nyfikenhet och skaparlusta har fört människan till där vi befinner oss - på både gott och ont. Kreativitet och uppfinningsrikedom ska inte ha och har heller inte alltid en bismak av Mammon. Det finns lika ofta nobla strävanden i grunden. Storslagna sådana, som att utrota livshotande sjukdomar eller minska förbränningsmotorers miljöpåverkan, eller mer vardagsnära - som t. ex att göra det lättare att få kläder rena. Att kunna upptäcka när viljan att hjälpa överskuggas av viljan att fylla kassaskrinet - det är väl däri utmaningen ligger.
Om Jonathan Hellbom reste till Indien i syfte att bli framgångsrik företagare vet egentligen bara han och de som står honom nära. Måhända var det en del i en genialisk affärsplan - att först bli munk i Indien och ta sig det icke alls kapitalistklingande namnet Mokshananda. Misstanken finns därom. Att idén om Shaktimattan skulle ha kommit till honom ur tomma intet under meditation bland Himalayas dimhöljda berg är det rätt många som tvivlar på. Och i det fallet är det inte särskilt underligt. Vid Komplementärmedicinska högskolan i Malmö - hans mammas förra arbetsplats - har man nämligen under ansenlig tid använt en rysk variant som är snarlik storsäljaren Shakti. Skillnaden, enligt Jo...förlåt - Mokshananda, är att de spikmattor han saluför i sin lukrativa verksamhet är medvetet tillverkade i en tempelfabrik där gamla kunskaper om "energi och geometri" - samt indiska kvinnor som mediterar och välsignar - ger produkterna en alldeles särskild touch. *harkel*
Röster höjs inte oväntat mot den osakliga marknadsföringen där brukare utlovas hälsosamma effekter som låter smått fantastiska. Mattan sägs ju ska kunna hjälpa oss med alltifrån diskbråck till sömnproblem och de människor som har provat alla konventionella metoder och mer därtill för att bli kvitt sina plågor griper efter detta taggiga halmstrå. De vetenskapliga bevisen finns inte, anser somliga, medan andra glatt skriver under på de positiva effekterna. Det är inte helt lätt för gemene man att avgöra vem man ska tro på.
Läkare och andra sakkunniga i allmänhet verkar dock ha sin åsikt klar. De talar indignerat om hur desperata, utsatta människor luras i detta samvetslösa geschäft där någon i praktiken tjänar pengar på andras olycka. Och visst är det betryggande att de drivs så av de hippokratiska idealen att de är villiga att gå ut i strid för sina patienter i kampen mot kvacksalveriet? Det KAN ju bara inte vara så att det ligger mer i deras intresse att vi - istället för att bli naggade på ryggfläsket - utsätter oss för risken att få "hudutslag, leverskada, nedsatt njurfunktion, allergiska reaktioner såsom nässelutslag, svullnad av ansikte, läppar, tunga och/eller svalg, ibland med andnöd och sväljningssvårigheter" -möjliga biverkningar av storsäljaren Alvedon - när vi bara råkar ha lite värk i nacken? Hur ofta höjdes läkarskråets röster mot att människor matas med allsköns kemikalier - ibland så till den milda grad att de blir senila - innan det uppmärksammades i media? Fråga bara Gulli Johansson och tusen andra som varit och är i hennes sits.
Det är mycket möjligt och till och med högst troligt att Mokshananda inte utan tillfredsställelse anade dollartecken när Shaktimattan som koncept såg dagens ljus, men finns det verkligen någon som inbillar sig att de pillertrillare -vars produkter läkare lydigt föreskriver sina patienter dagligen - skulle vara intresserade av att trilla pillren om det inte fanns pengar att tjäna?
Om Jonathan Hellbom reste till Indien i syfte att bli framgångsrik företagare vet egentligen bara han och de som står honom nära. Måhända var det en del i en genialisk affärsplan - att först bli munk i Indien och ta sig det icke alls kapitalistklingande namnet Mokshananda. Misstanken finns därom. Att idén om Shaktimattan skulle ha kommit till honom ur tomma intet under meditation bland Himalayas dimhöljda berg är det rätt många som tvivlar på. Och i det fallet är det inte särskilt underligt. Vid Komplementärmedicinska högskolan i Malmö - hans mammas förra arbetsplats - har man nämligen under ansenlig tid använt en rysk variant som är snarlik storsäljaren Shakti. Skillnaden, enligt Jo...förlåt - Mokshananda, är att de spikmattor han saluför i sin lukrativa verksamhet är medvetet tillverkade i en tempelfabrik där gamla kunskaper om "energi och geometri" - samt indiska kvinnor som mediterar och välsignar - ger produkterna en alldeles särskild touch. *harkel*
Röster höjs inte oväntat mot den osakliga marknadsföringen där brukare utlovas hälsosamma effekter som låter smått fantastiska. Mattan sägs ju ska kunna hjälpa oss med alltifrån diskbråck till sömnproblem och de människor som har provat alla konventionella metoder och mer därtill för att bli kvitt sina plågor griper efter detta taggiga halmstrå. De vetenskapliga bevisen finns inte, anser somliga, medan andra glatt skriver under på de positiva effekterna. Det är inte helt lätt för gemene man att avgöra vem man ska tro på.
Läkare och andra sakkunniga i allmänhet verkar dock ha sin åsikt klar. De talar indignerat om hur desperata, utsatta människor luras i detta samvetslösa geschäft där någon i praktiken tjänar pengar på andras olycka. Och visst är det betryggande att de drivs så av de hippokratiska idealen att de är villiga att gå ut i strid för sina patienter i kampen mot kvacksalveriet? Det KAN ju bara inte vara så att det ligger mer i deras intresse att vi - istället för att bli naggade på ryggfläsket - utsätter oss för risken att få "hudutslag, leverskada, nedsatt njurfunktion, allergiska reaktioner såsom nässelutslag, svullnad av ansikte, läppar, tunga och/eller svalg, ibland med andnöd och sväljningssvårigheter" -möjliga biverkningar av storsäljaren Alvedon - när vi bara råkar ha lite värk i nacken? Hur ofta höjdes läkarskråets röster mot att människor matas med allsköns kemikalier - ibland så till den milda grad att de blir senila - innan det uppmärksammades i media? Fråga bara Gulli Johansson och tusen andra som varit och är i hennes sits.
Det är mycket möjligt och till och med högst troligt att Mokshananda inte utan tillfredsställelse anade dollartecken när Shaktimattan som koncept såg dagens ljus, men finns det verkligen någon som inbillar sig att de pillertrillare -vars produkter läkare lydigt föreskriver sina patienter dagligen - skulle vara intresserade av att trilla pillren om det inte fanns pengar att tjäna?
Kommentarer
Trackback
