Nya ANKArströmningar.
Det var en räcka förorättade aristokrater och ämbetsinnehavande högdjur med den före detta kaptenen Jacob Johan Anckarström i spetsen som konspirerade mot Gustav III och i mars 1792 under en operamaskerad såg till att han sårades på nära håll av ett skott bestående av allehanda projektiler. Det dröjde emellertid två veckor innan han slutligen drog sin sista kungliga suck. Skottet i sig var inte dödande utan det var komplikationer som dåtidens läkare inte förmådde behandla som slutligen ändade frankofilens liv. Attentatet var förmodligen menat att bli inledningen på en omvälvning i styrelsen av det svenska riket, men en skicklig utredare vid namn Liljensparre såg till att konspiratörernas frontfigur redan morgonen efter mordet arresterades och slängdes i finkan. Någon riktig comeback för den svenska adeln - vars rättigheter samhället hade hade eroderat - blev det aldrig.
Tre svenska hollywoodfruar i ett till synes oförargligt underhållningsprogram på TV3 har orsakat vild debatt. I synnerhet är det musikern Paul Ankas blonda svenskfru Anna som har väckt starka känslor hemma i gamla Svedala. De övriga två har nöjt sig med att susa runt i dyra bilar, åka med hunden på bad och trimning eller skälla ut personliga sminköser för att fusksolbrännan blivit ojämn, men det har inte Anna Anka. På klingande bjuvskånska har hon villigt deklarerat att hon som hustru får finna sig att ställa upp på arla avsugningar och annat av likartat slag för att behaga sin man. Hennes roll som fasadputsare och avelsko åt en fuskgaddad åldrande musiker som givit garvat läder ett ansikte är det som ger hennes liv mening och innehåll.
Att anklaga Anna Anka för att ingå i en medveten konspiration med syfte att motarbeta det kvinnorörelsen åstadkommit och därmed ge patriarkala ideal en renässans - på samma sätt som Anckarströms anhang en gång ville återupprätta adelns makt och inflytande - är att överskatta henne å det grövsta. En kvinna som lägger ut dryga 300 000 kronor på en gräsmatta i rätt nyans eller tycker det är underligt att inte alla andra tvåbarnsmödrar har tid att ägna sig åt sig själva till 100% - hon har ju trots allt bara en tjänstefolksstab som tar hand om allt det där som de flesta andra får sköta själva när de har jobbat sina åtta timmar - kan man bara inte beskylla för ett genomtänkt kuppförsök mot jämställdheten.
Men det kunde ha varit värre. För ett kort medieögonblick sades det till och med att kristdemokraterna övervägde att anlita fru Anka som taleskvinna för de "traditionella värderingar" som de med vårdnadsbidrag och andra utspel propagerar för, men eftersom hon fortsatte leverera vansinnigheter som var allt annat förenliga med deras kärnvärden dog idén sotdöden. Nästa val blir intressant för deras del - såvida inte utspelet om kultureliten kontra "verklighetens folk" blir den långsiktiga populistiska fullträff de så väl behöver. Alliansens minsta parti ligger farligt nära riksdagspärren.
Anna Anka som politisk kvackare hade med all sannolikhet skickat dem med huvudet först ner i den politiska obskyriteten. Eftersom jag är en människa som vägrar sluta tro på en värld där ingen begränsas i sina strävanden av en sådan bagatell som utseendet på genitalierna hoppas jag verkligen det.
Källa: Englund, Peter: "Om Karl XII:s död och andra mord", i: Förflutenhetens landskap. Historiska essäer. Stockholm 1991.
Tre svenska hollywoodfruar i ett till synes oförargligt underhållningsprogram på TV3 har orsakat vild debatt. I synnerhet är det musikern Paul Ankas blonda svenskfru Anna som har väckt starka känslor hemma i gamla Svedala. De övriga två har nöjt sig med att susa runt i dyra bilar, åka med hunden på bad och trimning eller skälla ut personliga sminköser för att fusksolbrännan blivit ojämn, men det har inte Anna Anka. På klingande bjuvskånska har hon villigt deklarerat att hon som hustru får finna sig att ställa upp på arla avsugningar och annat av likartat slag för att behaga sin man. Hennes roll som fasadputsare och avelsko åt en fuskgaddad åldrande musiker som givit garvat läder ett ansikte är det som ger hennes liv mening och innehåll.
Att anklaga Anna Anka för att ingå i en medveten konspiration med syfte att motarbeta det kvinnorörelsen åstadkommit och därmed ge patriarkala ideal en renässans - på samma sätt som Anckarströms anhang en gång ville återupprätta adelns makt och inflytande - är att överskatta henne å det grövsta. En kvinna som lägger ut dryga 300 000 kronor på en gräsmatta i rätt nyans eller tycker det är underligt att inte alla andra tvåbarnsmödrar har tid att ägna sig åt sig själva till 100% - hon har ju trots allt bara en tjänstefolksstab som tar hand om allt det där som de flesta andra får sköta själva när de har jobbat sina åtta timmar - kan man bara inte beskylla för ett genomtänkt kuppförsök mot jämställdheten.
Men det kunde ha varit värre. För ett kort medieögonblick sades det till och med att kristdemokraterna övervägde att anlita fru Anka som taleskvinna för de "traditionella värderingar" som de med vårdnadsbidrag och andra utspel propagerar för, men eftersom hon fortsatte leverera vansinnigheter som var allt annat förenliga med deras kärnvärden dog idén sotdöden. Nästa val blir intressant för deras del - såvida inte utspelet om kultureliten kontra "verklighetens folk" blir den långsiktiga populistiska fullträff de så väl behöver. Alliansens minsta parti ligger farligt nära riksdagspärren.
Anna Anka som politisk kvackare hade med all sannolikhet skickat dem med huvudet först ner i den politiska obskyriteten. Eftersom jag är en människa som vägrar sluta tro på en värld där ingen begränsas i sina strävanden av en sådan bagatell som utseendet på genitalierna hoppas jag verkligen det.
Källa: Englund, Peter: "Om Karl XII:s död och andra mord", i: Förflutenhetens landskap. Historiska essäer. Stockholm 1991.
Kommentarer
Postat av: X:et
Intressant inlägg! Men mest intresserad är jag om du har ett eget exemplar av den mycket läsvärda boken... för mitt har jag väl fått hemsänt?
Trackback
