Up "clothes" and personal.
Butiksanställda ljuger för sina kunder visar en undersökning som nyligen gjorts. Vad är det att höja ögonbrynen åt? De allra flesta av oss vet precis hur man kan bli bemött när man kliver in i en butik - om man har otur. Biträden och kassapersonal som inte inser att det naturliga vore att upphöra med privata samtal när de ska slå in varor, eller som inte någorlunda instinktivt börja hjälpa kunder tillrätta utan att först bli hypnotiskt utstirrade, blir tyvärr allt vanligare. Vissa butikskedjor verkar ha värdesatt andra egenskaper än hyfs, hyggligt kundbemötande och servicekänsla när de anställt personal. Kunden har inte alltid rätt, men det är ett smart drag av en butiksledning att uppmana de anställda som verkar i i frontlinjen att åtminstone ge kunden som klagar eller har åsikter "the benefit of the doubt".
Ett av filmhistoriens bästa ögonblick finns i askungesagan Pretty Woman. Julia Roberts spelar den prostituerade Vivien som under ett par dagar agerar hålldam åt en snuskigt rik affärsman på besök i stan. Hon får fria händer att på hans kreditkort shoppa kläder och accessoarer i det finaste distriktet i de allra finaste butikerna, men eftersom hon är enkelt klädd när hon besöker den första får hon ett riktigt dåligt bemötande av de snorkiga butiksbiträdena. Senare samma dag återkommer hon till samma butik, nu ytterst uppsnofsad, och just när de ska koppla på charmen - de har nämligen provisionsbaserad lön - påminner hon dem om hur de bemötte henne första gången. "Stort misstag!" ropar hon triumferande med kreditkortet i högsta hugg innan hon vänder på klacken och går.
Det vore inte dumt att ha fått pröva den taktiken i somliga butiker man har besökt. Det finns nämligen en del klassiska situationer som återkommer. Som kvinna i en affär med elektronik eller teknik får man oftast finna sig i att bli förbisedd. Män som befinner sig i butiken samtidigt - och som mycket väl vet vad de vill ha utan att bli guidade - får ändå mer uppmärksamhet och ledning, nästan på en sådan nivå att somliga grabbar i butiksskjorta borde erhålla titeln personal shopper. Det är många gapflabb, obefogade kamerademonstrationer och privata samtal jag har hört brottstycken av när jag stått svettig i vinterjacka och väntat på att bli betjänad. En annan situation inträffar vanligen i klädbutiker, i synnerhet när man inte har en figur som liknar de anorektiska kompositskapelser som står halvnakna i skyltfönstren. Intresset för personalen att vara mig till hjälp kan sällan överträffas av nöjet det ger att prata om den sistlidna helgens äventyr med en kompis som tittat in i butiken på sin rast, eller att uppdatera arbetsplatsskvallret med någon av sina kollegor. Även detta brukar bli en svettig upplevelse i slutänden.
Butiksfjollor - både manliga och kvinnliga - är alltså inte ärliga mot sina kunder. Big deal. Skulle det vara någon överraskning? Kom igen när det finns vilja att erkänna att kunder föredrar en butiksanställd med glasögon och sned framtand som har branschkännedom och smidighet, framför en blondin med billig hårförlängning och mer klackar än IQ och servicemindedness. DET vore en skräll!
Källa: Andersson, Anna: " 'Jodå, den sitter fint'...Sex av tio butiksanställda ljuger ibland för sina kunder.", i: Aftonbladet [online]. Publicerad 20091119. Tillgänglig: 20091119.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/article6148969.ab
Ett av filmhistoriens bästa ögonblick finns i askungesagan Pretty Woman. Julia Roberts spelar den prostituerade Vivien som under ett par dagar agerar hålldam åt en snuskigt rik affärsman på besök i stan. Hon får fria händer att på hans kreditkort shoppa kläder och accessoarer i det finaste distriktet i de allra finaste butikerna, men eftersom hon är enkelt klädd när hon besöker den första får hon ett riktigt dåligt bemötande av de snorkiga butiksbiträdena. Senare samma dag återkommer hon till samma butik, nu ytterst uppsnofsad, och just när de ska koppla på charmen - de har nämligen provisionsbaserad lön - påminner hon dem om hur de bemötte henne första gången. "Stort misstag!" ropar hon triumferande med kreditkortet i högsta hugg innan hon vänder på klacken och går.
Det vore inte dumt att ha fått pröva den taktiken i somliga butiker man har besökt. Det finns nämligen en del klassiska situationer som återkommer. Som kvinna i en affär med elektronik eller teknik får man oftast finna sig i att bli förbisedd. Män som befinner sig i butiken samtidigt - och som mycket väl vet vad de vill ha utan att bli guidade - får ändå mer uppmärksamhet och ledning, nästan på en sådan nivå att somliga grabbar i butiksskjorta borde erhålla titeln personal shopper. Det är många gapflabb, obefogade kamerademonstrationer och privata samtal jag har hört brottstycken av när jag stått svettig i vinterjacka och väntat på att bli betjänad. En annan situation inträffar vanligen i klädbutiker, i synnerhet när man inte har en figur som liknar de anorektiska kompositskapelser som står halvnakna i skyltfönstren. Intresset för personalen att vara mig till hjälp kan sällan överträffas av nöjet det ger att prata om den sistlidna helgens äventyr med en kompis som tittat in i butiken på sin rast, eller att uppdatera arbetsplatsskvallret med någon av sina kollegor. Även detta brukar bli en svettig upplevelse i slutänden.
Butiksfjollor - både manliga och kvinnliga - är alltså inte ärliga mot sina kunder. Big deal. Skulle det vara någon överraskning? Kom igen när det finns vilja att erkänna att kunder föredrar en butiksanställd med glasögon och sned framtand som har branschkännedom och smidighet, framför en blondin med billig hårförlängning och mer klackar än IQ och servicemindedness. DET vore en skräll!
Källa: Andersson, Anna: " 'Jodå, den sitter fint'...Sex av tio butiksanställda ljuger ibland för sina kunder.", i: Aftonbladet [online]. Publicerad 20091119. Tillgänglig: 20091119.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/article6148969.ab
Kommentarer
Trackback
