Tillåt mig PRESENTera...
Nu är det en knapp månad kvar tills Sverige blir en kakafoni av öronbedövande pappersprassel. Den mest kommersiella högtiden av alla närmar sig med klyschiga stormsteg och nu börjar företagens juljinglar på allvar rulla på TV och i radio och nötas in i våra värnlösa medvetanden. Julgranskulor och plastgranar har gradvis intagit territorium på varuhusen och snart är vi omringade av glitter, manshöga staplar av Date i glittriga kartonger och travar av skjortor med bifogad slips. Det finns ingenstans att fly - inget sätt att komma undan.
I och med första advent då julförberedelserna bokstavligen exploderar i skyltfönstren börjar klappångesten göra sig påmind. Till vissa har man flera presentalternativ. När det gäller andra är de lika omöjliga att hitta något fiffigt till som det är att hitta en rättstavad annons på Blocket. Det är så lätt att falla i det bedrägliga presentförpackningsträsket och sedan helst vilja undvika sin egen närvaro när recipienten river av papperet och med nöd och näppe klarar att dölja besvikelsen. Och varje år tänker man att "nästa år ska jag vara originell, nästa år ska jag börja i god tid, nästa år ska jag...". Fat chance.
Ibland försöker vi undanröja detta minfält genom att komma överens om att inte köpa några klappar till de vuxna. "Det räcker att barnen får...det är ju för dem som julen är viktig...". Ha. Sura släktingar som gnagar torra fikon och med illa dold avundsjuka ser barnens klapphög växa dem över huvudet borgar inte för ett angenämt julfirande. Lika ofta är det dessutom någon som lik förbannat frångått överenskommelsen och bara köpt "en liten present, för det ÄR ju så roligt" vilket ger att resten sitter skamsna medan Kalle Anka jagar kolibrier och känner sig som gnidiga grinchar. Det finns med andra ord ingen väg ut.
Om det är svårt för enskilda att handla julklappar åt andra enskilda - som de till råga på allt känner väl - måste det vara ett rent logistiskt helvete när en arbetsledning ska förse en hel personalgrupp med en gåva som alla kan ha glädje av. Historier gör emellertid gällande att arbetsgivare många gånger knappt tänker efter ens EN gång innan de fattar beslut om vad som är lämpligt att ge bort. Rådjurssadlar till uttalade vegetarianer och vinflasköppnare till nyktra alkoholister är bara några exempel på hur det kan sluta när chefsskapet har lika god fingertoppskänsla som bulldozrar i en porslinsbutik. Annars är tydligen den vanligaste gåvan - inom i synnerhet offentlig sektor - sprit i någon form, kanske för att arbetsledningar runtom i Sverige utgår från att de flesta av oss tycker att det roligaste som finns är att lulla runt salongsberusade lagom till jullunchen med sväronen.
Hur kommer vi undan detta? Det gör vi inte. Gåvor - förtjänta som oförtjänta - som socialt smörjmedel kan vi dessvärre inte bli av med, så vi får fortsätta lida och våndas i vår jakt på den perfekta presenten. Dock kunde man önska - som kompensation för detta säsongsbundna purgatorium - att somliga (jäviga näringsministrar, slarviga grisbönder och bonushungriga VD-ursäkter inkluderade) kunde undfägnas en riktigt rejäl julklapp där bak, precis när Bengt Feldreichs stämma klingat ut i etern.
Källa: Lundquist, Jonas: "Här är chefernas 'korkade' julklappar", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20091123. Tillgänglig 20091129.
URL: http://www.aftonbladet.se/julshopping/article6174175.ab
I och med första advent då julförberedelserna bokstavligen exploderar i skyltfönstren börjar klappångesten göra sig påmind. Till vissa har man flera presentalternativ. När det gäller andra är de lika omöjliga att hitta något fiffigt till som det är att hitta en rättstavad annons på Blocket. Det är så lätt att falla i det bedrägliga presentförpackningsträsket och sedan helst vilja undvika sin egen närvaro när recipienten river av papperet och med nöd och näppe klarar att dölja besvikelsen. Och varje år tänker man att "nästa år ska jag vara originell, nästa år ska jag börja i god tid, nästa år ska jag...". Fat chance.
Ibland försöker vi undanröja detta minfält genom att komma överens om att inte köpa några klappar till de vuxna. "Det räcker att barnen får...det är ju för dem som julen är viktig...". Ha. Sura släktingar som gnagar torra fikon och med illa dold avundsjuka ser barnens klapphög växa dem över huvudet borgar inte för ett angenämt julfirande. Lika ofta är det dessutom någon som lik förbannat frångått överenskommelsen och bara köpt "en liten present, för det ÄR ju så roligt" vilket ger att resten sitter skamsna medan Kalle Anka jagar kolibrier och känner sig som gnidiga grinchar. Det finns med andra ord ingen väg ut.
Om det är svårt för enskilda att handla julklappar åt andra enskilda - som de till råga på allt känner väl - måste det vara ett rent logistiskt helvete när en arbetsledning ska förse en hel personalgrupp med en gåva som alla kan ha glädje av. Historier gör emellertid gällande att arbetsgivare många gånger knappt tänker efter ens EN gång innan de fattar beslut om vad som är lämpligt att ge bort. Rådjurssadlar till uttalade vegetarianer och vinflasköppnare till nyktra alkoholister är bara några exempel på hur det kan sluta när chefsskapet har lika god fingertoppskänsla som bulldozrar i en porslinsbutik. Annars är tydligen den vanligaste gåvan - inom i synnerhet offentlig sektor - sprit i någon form, kanske för att arbetsledningar runtom i Sverige utgår från att de flesta av oss tycker att det roligaste som finns är att lulla runt salongsberusade lagom till jullunchen med sväronen.
Hur kommer vi undan detta? Det gör vi inte. Gåvor - förtjänta som oförtjänta - som socialt smörjmedel kan vi dessvärre inte bli av med, så vi får fortsätta lida och våndas i vår jakt på den perfekta presenten. Dock kunde man önska - som kompensation för detta säsongsbundna purgatorium - att somliga (jäviga näringsministrar, slarviga grisbönder och bonushungriga VD-ursäkter inkluderade) kunde undfägnas en riktigt rejäl julklapp där bak, precis när Bengt Feldreichs stämma klingat ut i etern.
Källa: Lundquist, Jonas: "Här är chefernas 'korkade' julklappar", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20091123. Tillgänglig 20091129.
URL: http://www.aftonbladet.se/julshopping/article6174175.ab
Kommentarer
Trackback
