Till alla A-kassa.
Då var det dags igen. Någon av de tävlande ska röstas ut. Vem är det som inte har gjort sitt bästa den här veckan? En söndagseftermiddag framför TV:n avslöjar ett tydligt mönster. Människor ska elimineras. Personer ska röstas ut. De har inte presterat tillräckligt bra på en tagning, inte lyckats imponera på Gordon Ramsay med sin kokkonst, inte gått ner tillräckligt i vikt eller så har de inte vara ärliga nog för att förtjäna att bli Paris Hiltons bästa, brittiska vän. Då är det dags att åka ut ur the race.
För vi lever ju i ett sorteringssamhälle, men för att vara politiskt korrekt måste man förneka detta eller åtminstone ge sken av att man motarbetar den inställningen. Skolan ska inte vara en sorteringsanstalt där man skiljer de begåvade från mindre begåvade - men är det likafullt. Om vi säger något annat ljuger vi faktiskt. Skolan ska kompensera för skillnader i förutsättningar som eleverna har när de kommer dit, men i slutänden kommer vissa barn att lyckas och andra inte. Och tyvärr är det väl en förberedelse för det som komma skall, för livet efter skolan fortsätter på samma sätt. Du söker kanske till högskoleutbildning med hjälp av betyg och andra urvalsinstrument men kommer inte alltid in där du vill. Går du istället på en anställningsintervju handlar det om att ses som speciell bland flera andra. Du ska visa dig från din bästa sida och om du har tur blir du utvald. Om inte är det bara att vandra vidare. När du ska välja partner för en relation handlar det till och med om att två människor ska välja samtidigt och risken finns att den du väljer inte alls är intresserad av att välja dig.
Och nu pratar vi dessutom om det nya, hårdare Sverige. Det verkar som om vi har gjort allvar av det som tidigare bara var harmlös lördagsunderhållning. De av oss som inte passar in ska elimineras och det avhjälps genom utförsäkring från Försäkringskassan eller A-kassan och hänvisning till socialen. De har - i enlighet med reglerna för tävlingen - inte varit tillräckligt sjuka eller så har de inte sökt tillräckligt intensivt efter ett jobb. Då är det väl inte mer än rätt att de sorteras ut. Lättja och oengagemang ska bestraffas - det har vi ju lärt oss.
Vi reagerar över att samhällsklimatet hårdnat när det manifesterar sig i konkreta människoöden i media, men om det inte berör oss personligen har vi inte kraft att bry oss i längden. All kassering och utröstning i underhållningsbranschen har gjort oss rätt oberörda inför det faktum att somliga människor röstas ut ur tävlingen Folkhemmet utan att ens få en rimlig chans att komma tillbaka och göra ett nytt försök.
För vi lever ju i ett sorteringssamhälle, men för att vara politiskt korrekt måste man förneka detta eller åtminstone ge sken av att man motarbetar den inställningen. Skolan ska inte vara en sorteringsanstalt där man skiljer de begåvade från mindre begåvade - men är det likafullt. Om vi säger något annat ljuger vi faktiskt. Skolan ska kompensera för skillnader i förutsättningar som eleverna har när de kommer dit, men i slutänden kommer vissa barn att lyckas och andra inte. Och tyvärr är det väl en förberedelse för det som komma skall, för livet efter skolan fortsätter på samma sätt. Du söker kanske till högskoleutbildning med hjälp av betyg och andra urvalsinstrument men kommer inte alltid in där du vill. Går du istället på en anställningsintervju handlar det om att ses som speciell bland flera andra. Du ska visa dig från din bästa sida och om du har tur blir du utvald. Om inte är det bara att vandra vidare. När du ska välja partner för en relation handlar det till och med om att två människor ska välja samtidigt och risken finns att den du väljer inte alls är intresserad av att välja dig.
Och nu pratar vi dessutom om det nya, hårdare Sverige. Det verkar som om vi har gjort allvar av det som tidigare bara var harmlös lördagsunderhållning. De av oss som inte passar in ska elimineras och det avhjälps genom utförsäkring från Försäkringskassan eller A-kassan och hänvisning till socialen. De har - i enlighet med reglerna för tävlingen - inte varit tillräckligt sjuka eller så har de inte sökt tillräckligt intensivt efter ett jobb. Då är det väl inte mer än rätt att de sorteras ut. Lättja och oengagemang ska bestraffas - det har vi ju lärt oss.
Vi reagerar över att samhällsklimatet hårdnat när det manifesterar sig i konkreta människoöden i media, men om det inte berör oss personligen har vi inte kraft att bry oss i längden. All kassering och utröstning i underhållningsbranschen har gjort oss rätt oberörda inför det faktum att somliga människor röstas ut ur tävlingen Folkhemmet utan att ens få en rimlig chans att komma tillbaka och göra ett nytt försök.
Kommentarer
Trackback
