MATnyttigt.
Nigella Lawson. Gordon Ramsay. Jamie Oliver. Tina Nordström. Dessa fyra är bara några av de personligheter som givit matlagning en erotikens skimmer i TV-rutan. De skulpterar med van hand fram kulinariska underverk av råvaror som vi knappt kan stava till och ändå frågar efter på ICA i ett försök att efterlikna våra hjältar och återskapa lite av deras magi vid våra egna spisar. Suffléer sjunker ohjälpligt ihop, pilgrimsmusslor steks för länge och ankbröst blir torra - men vi vägrar ge upp. Åtminstone dem av oss som har lite tid över.
Samtidigt som matlagning kan vara en glödande passion är det också en av de saker i vardagen som alltid ger oss dåligt samvete. Den utgör en betydande del av det som börjat kallas livspusslet - att få tid till att laga näringsriktig mat från grunden. Kostexperter bannar oss för att vi - trots att vi borde veta bättre - trycker i oss halv- och helfabrikat fullsmockade med tillsatser och färgämnen som modifierar både smak och konsistens och framförallt för att våra barn serveras samma undermåliga föda. Skolmaten debatteras livligt och Bert Karlssons avslöjanden från svenska skolkök är inte uppmuntrande. Den visar en bild av håglös, initiativlös bespisningspersonal som varmhåller kokt potatis i timmar tills den får läderartat skinn och köper in färdiggräddade pannkakor från utlandet. Stjärnkockar med stort hjärta och insikt i vad som ger god PR rycker då in och räddar dagen genom att med pedagogens tålamod visa att riktigt bra mat varken måste vara komplicerad eller dyr. Det borde vi egentligen redan veta. Om vi använde vårt förnuft i större utsträckning skulle majoriteten av alla beskäftiga experter som befolkar det offentliga rummet få betydligt mindre att göra.
Det handlar väl helt enkelt om prioriteringar. Det gör det alltid till syvende och sist. Människor som inte hinner motionera skyller på tidsbrist men kan oreflekterat viga tre timmar av kvällen åt TV som gör vad den kan för att sänka deras intelligenskvot. Människor som inte hinner leka med sina barn kan utan att blinka ägna timmar åt att bläddra i annonser på Blocket i jakt på prylar de inte behöver. Människor som inte anser sig ha tid att laga mat sitter istället två timmar framför Facebook, spelar meningslösa spel och läser med stort intresse andras statusuppdateringar. I rest my case.
Så visst det finns för många av oss anledning att skämmas lite när vi efter den långa arbetsdagens slut inte har vett att belöna vår kropp med annat än fabriksstekta köttbullar eller sladdriga pannkakor som vänts av anonyma händer hundratals mil bort. Tänk att vi har mage! Vi är ju faktiskt värda bättre.
Samtidigt som matlagning kan vara en glödande passion är det också en av de saker i vardagen som alltid ger oss dåligt samvete. Den utgör en betydande del av det som börjat kallas livspusslet - att få tid till att laga näringsriktig mat från grunden. Kostexperter bannar oss för att vi - trots att vi borde veta bättre - trycker i oss halv- och helfabrikat fullsmockade med tillsatser och färgämnen som modifierar både smak och konsistens och framförallt för att våra barn serveras samma undermåliga föda. Skolmaten debatteras livligt och Bert Karlssons avslöjanden från svenska skolkök är inte uppmuntrande. Den visar en bild av håglös, initiativlös bespisningspersonal som varmhåller kokt potatis i timmar tills den får läderartat skinn och köper in färdiggräddade pannkakor från utlandet. Stjärnkockar med stort hjärta och insikt i vad som ger god PR rycker då in och räddar dagen genom att med pedagogens tålamod visa att riktigt bra mat varken måste vara komplicerad eller dyr. Det borde vi egentligen redan veta. Om vi använde vårt förnuft i större utsträckning skulle majoriteten av alla beskäftiga experter som befolkar det offentliga rummet få betydligt mindre att göra.
Det handlar väl helt enkelt om prioriteringar. Det gör det alltid till syvende och sist. Människor som inte hinner motionera skyller på tidsbrist men kan oreflekterat viga tre timmar av kvällen åt TV som gör vad den kan för att sänka deras intelligenskvot. Människor som inte hinner leka med sina barn kan utan att blinka ägna timmar åt att bläddra i annonser på Blocket i jakt på prylar de inte behöver. Människor som inte anser sig ha tid att laga mat sitter istället två timmar framför Facebook, spelar meningslösa spel och läser med stort intresse andras statusuppdateringar. I rest my case.
Så visst det finns för många av oss anledning att skämmas lite när vi efter den långa arbetsdagens slut inte har vett att belöna vår kropp med annat än fabriksstekta köttbullar eller sladdriga pannkakor som vänts av anonyma händer hundratals mil bort. Tänk att vi har mage! Vi är ju faktiskt värda bättre.
Kommentarer
Trackback
