Fröken Giftig

Få kärlekshistorier är så tragiska som berättelsen om Tristan och Isolde. I det ögonblick de av misstag dricker av den trolldryck som egentligen är ämnad för Isolde och hennes blivande man, Tristans morbror kung Marke, är de förlorade i kärlek till varandra utan att kunna hänge sig åt den. Om de gör det sviker de båda avgivna löften - Tristan troheten till sin morbror i egenskap av riddare och Isolde sitt trohetslöfte som blivande gemål åt densamme - och detta var en omöjlighet i det feodala samhället. Detta sätt att organisera samhället byggde ju på att människor faktiskt höll det de lovade och att frångå dessa principer fick långt mer allvarliga följder än att en kung snuvades på sin blivande brud. Idag skulle ingen ens höja på ögonbrynen åt en bruten förlovning eller ett upplöst äktenskap på grund av att de ömma känslorna falnat eller ändrat föremål - ens mellan kungligheter.

Det feodala sättet att organisera styret av ett land är främmande för oss enär det idag finns helt andra kontrollinstanser som ser till att medborgarna sköter sina plikter. Det är naivt att skönmåla den feodala ordningen eftersom den till sin natur var ojämlik, godtycklig och djupt orättvis men vi kan - trots vissa grundläggande beröringspunkter i värderingar mellan då och nu - förutsätta att löften vägde tyngre då än vad de gör idag. Det var viktigt att hålla ingångna avtal eftersom underlåtelse att göra detta inverkade menligt på den enskildes heder och anseende.

I den isländska sagan om den rike stormannen Hravnkel Frösgode berättas hur huvudpersonen dyrt och heligt lovar att den som olovligen rider hans hingst Freyfaxe ska straffas med döden. Han anställer sin granne Torbjörns son Einar som fåraherde och Einar informeras om förbudet, men på grund av olika omständigheter bryter han mot detta. När detta kommer till Hravnkels kännedom känner han sig nödgad att hålla det löfte han avgivit om vad som skall gäldas för förseelsen, och trots att han egentligen inte alls vill bli den unge Einars bane ger han honom ändå ett dödande hugg. Detta gör han blott och bart för att behålla sin heder i andras ögon. Det här är ett sätt att handla och avgöra människolivets värde som tack och lov inte längre har någon legitimitet i vårt moderna samhälle, men visst är det synd att heder som förhållningssätt blivit så oviktig. Begreppet använder vi knappt ens idag eftersom det upplevs nattståndet och gammaldags. Det enda sammanhang där det förekommer i någon mån är i diskussionen kring hedersrelaterat våld bland nysvenskar och det ger definitivt varken ordet - eller det som det faktiskt står för - något värde att tala om. Vi kan begå äktenskapsbrott, fuska med deklarationen eller bryta mot lagar som vi anser felaktigt stiftade utan att våra liv slås i spillror och frågan är om det alltid handlar om en utveckling i rätt riktning.

Tristan och Isolde skulle förmodligen inte ha behövt dö hopplöst trånande efter någon de aldrig kunde få om deras historia utspelat sig i modern tid, men det är däremot högst troligt att deras kärlek inte hade haft en chans att ens överleva smekmånaden. Vi lever trots allt i en tid då löften om kärlek och evig trohet inte behöver hållas för att alla inblandade ska kunna göra sorti med hedern i behåll.