I Defoe-ltläge.
Den förste robinsondeltagaren spydde sig just till en biljett ut ur höstens omgång i Karibien. Och nu klagar han - inte på att han röstades ut, men - på hur han sedan behandlades av TV4. Det finns ofelbart minst ett sådant crybaby i varje uppställning. De som söker sig till dylika idiotier bör rimligtvis ha sett hur det går till i tidigare omgångar och därför veta att shit happens hela tiden eftersom det handlar om tittarsiffror och reklamintäkter i slutänden. LIKAFULLT ska någon i slutänden puta med underläppen på ett mittuppslag i kvällspressen! Att de inte förstår att det sättet att handskas med nederlaget bara leder dem djupare ner i förnedringen. Om de skakade av sig skiten och lät det passera i tystnad skulle de åtminstone få behålla lite av sin värdighet.
Daniel Defoe roterar förmodligen i sin grav om han har oturen att vara medveten om hur hans romanfigur exploateras i den simpla lördagsunderhållningens namn. Robinson var en resursstark man som med hjälp av innerlig gudstro och sitt eget förnuft överlevde 28 år på en öde ö under en tid då stora delar av världen fortfarande var outforskad. Förebilden var Alexander Selkirk som efter en kontrovers med sin kapten blev ilandsatt på en ö och sedan fast där i drygt fyra år. Även om Defoes skrift är färgad av sin tid och därför genomsyrad av oblyg rasism och den slags kristna självrättfärdighet som oundvikligen ger besk eftersmak, har den en del saker att säga oss nutidsmänniskor om vad det är att vara just människa. Robinson överlevde sjukdomar, svält, tropiska stormar och angrepp från kannibaler. Det enda robinsondeltagare i TV4 behöver överleva är matrasonering, solbränna i malignt melanomtider och en och annan pakt. Men det är väl i enlighet med den övriga samhällsutvecklingen. Tävlingen handlar ju trots allt om social överlevnad. Matbristen och robinsontävlingarna appellerar bara till våra primala känslor och behov, medan utröstningarna, pakterna, det tröttsamma skitsnacket och i-landsgnället är den moderna människans arena. Här kan vi verkligen briljera.
När vinnaren är korad och prischecken utdelad fortsätter tävlingen - men i en annan mer intrikat gren. Nu gäller det att avgöra vem av dessa nykläckta B-kändisar som kan hålla sig kvar i skvallerpressen under längst tid innan de tappar solbrännan och åter bli en del av den grå massan.
Daniel Defoe roterar förmodligen i sin grav om han har oturen att vara medveten om hur hans romanfigur exploateras i den simpla lördagsunderhållningens namn. Robinson var en resursstark man som med hjälp av innerlig gudstro och sitt eget förnuft överlevde 28 år på en öde ö under en tid då stora delar av världen fortfarande var outforskad. Förebilden var Alexander Selkirk som efter en kontrovers med sin kapten blev ilandsatt på en ö och sedan fast där i drygt fyra år. Även om Defoes skrift är färgad av sin tid och därför genomsyrad av oblyg rasism och den slags kristna självrättfärdighet som oundvikligen ger besk eftersmak, har den en del saker att säga oss nutidsmänniskor om vad det är att vara just människa. Robinson överlevde sjukdomar, svält, tropiska stormar och angrepp från kannibaler. Det enda robinsondeltagare i TV4 behöver överleva är matrasonering, solbränna i malignt melanomtider och en och annan pakt. Men det är väl i enlighet med den övriga samhällsutvecklingen. Tävlingen handlar ju trots allt om social överlevnad. Matbristen och robinsontävlingarna appellerar bara till våra primala känslor och behov, medan utröstningarna, pakterna, det tröttsamma skitsnacket och i-landsgnället är den moderna människans arena. Här kan vi verkligen briljera.
När vinnaren är korad och prischecken utdelad fortsätter tävlingen - men i en annan mer intrikat gren. Nu gäller det att avgöra vem av dessa nykläckta B-kändisar som kan hålla sig kvar i skvallerpressen under längst tid innan de tappar solbrännan och åter bli en del av den grå massan.
Kommentarer
Trackback
