Tidningsankor med flax.
Häromdagen tog sig stressade stadsamerikaner tiden att mitt i lunchrusningen hjälpa en ankmamma och hennes duniga små ungar ta sig ner till floden där det var dags för ungarna att trampa vatten för allra första gången. Boet hade skött sin uppgift väl innan ungarna var kläckta och behövde avskildhet och trygghet, men när de väl skulle lämna det ställde avståndet till marken till problem. Förbipasserade engagerade sig helhjärtat i de små livens svårigheter att ta sig ner. Historien förtäljer inte slutet, men vi kan förmoda att den slutade lyckligt.
Skulle samma människor ha engagerat sig om det handlat om en människa i nöd? Vi läser alltför ofta om människor som överfallits, rånats och misshandlats utan att vittnen alldeles inpå har lyft ett finger för att hjälpa till. Det innebär stora risker att visa tillräckligt civilkurage för att lägga sig i, men att ringa polisen och rapportera det du ser kan inte inte vara att utsätta sig själv för livsfara. Ändå händer det att människor råkar riktigt illa ut utan att någon alls bryr sig.
Jag kan välja att se ankungeräddningen som ett bevis på att de flesta av oss bara engagerar sig när det inte innebär uppoffringar. Jag kan å andra sidan välja att se det som ett bevis för att det fortfarande finns hopp för mänskligheten.
Jag väljer det andra alternativet. Jag väljer positivt framför negativt. Jag väljer att inte förlora hoppet om oss.
Trots allt.
Skulle samma människor ha engagerat sig om det handlat om en människa i nöd? Vi läser alltför ofta om människor som överfallits, rånats och misshandlats utan att vittnen alldeles inpå har lyft ett finger för att hjälpa till. Det innebär stora risker att visa tillräckligt civilkurage för att lägga sig i, men att ringa polisen och rapportera det du ser kan inte inte vara att utsätta sig själv för livsfara. Ändå händer det att människor råkar riktigt illa ut utan att någon alls bryr sig.
Jag kan välja att se ankungeräddningen som ett bevis på att de flesta av oss bara engagerar sig när det inte innebär uppoffringar. Jag kan å andra sidan välja att se det som ett bevis för att det fortfarande finns hopp för mänskligheten.
Jag väljer det andra alternativet. Jag väljer positivt framför negativt. Jag väljer att inte förlora hoppet om oss.
Trots allt.
Kommentarer
Trackback
