Fröken Giftig

Helene var nunna i fjorton år. Nu är hon blivande socionom, tvåbarnsmamma och författare till en nyutkommen bok om ett sätt att leva som ter sig medeltida och obegripligt i mångas ögon. Under fjorton års tid bestämde hon inte över sitt eget liv utan följde andras regler och ägnade sig åt bön och arbete i Guds tjänst. När hon till slut tog steget ut från den slutna värld hon levt i sedan hon fyllt sexton fick hon börja om på nytt helt och hållet. Den moderna världen var hon förstås inte van vid. Hon fick lära sig allt från grunden - som ett barn. Hur köper man kläder? Vad är ett bankomatkort? Hur lever man ett liv som inte är inrutat av riter och ritualer och dessutom inte övervakat och bestämt av någon annan?

Helene berättar att det hon verkligen saknar är egentiden hon hade i klostret. All den tid som fanns tillgänglig för introspektion och kontemplation. Det kan jag tro. I vårt stressade, moderna samhälle - där vi hela tiden jobbar på lösningar som sparar tid - sitter någon knappt en kvart på toaletten utan att skicka SMS, planera middagsmat eller ögna igenom dagstidningen eftersom det knappt finns möjlighet till det annars. Den är ju så dyrbar - tiden. Men när kan vi utnyttja all den som vi sparar genom att inte laga mat från grunden eller sova de föreskrivna åtta timmarna varje natt? Den kan dessvärre inte sättas in på ett konto med generös ränta och tas ut när behovet verkligen finns.

Men vilken kittlande tanke. Tänk om man utan konsekvenser kunde ta paus från världen?

Ta time-out.
På riktigt.