Vi säckade ihop.
Det var soligt och ett par minusgrader när jag tog min dagliga promenad efter jobbet idag. Mulet hela dagen och precis när jag skulle ut sprack det tråkvita molntäcket upp och gav vika för solen. Jag behövde verkligen det.
Jag har olika rundor som jag varierar mellan.Den runda jag valde för dagens 50 minuter har fått det makabra namnet Liksäcksrundan. Historien bakom namnet är inte så spännande som den låter utan är snarare ett uttryck för livlig och morbid fantasi - gödd av skräckfilmer och kriminalromaner.
En av de första gångerna som jag gick den var en söndagseftermiddag i oktober för ett par år sedan tillsammans med min dåvarande sambo. Eftersom det var blåsigt och kyligt klädde vi oss ordentligt och tog på bästa skorna för att kunna avverka en rejäl sväng. När vi var på hemväg och bara hade dryga kvarten kvar passerade vi en skogsdunge i närheten av en grundskola. .Detta var som sagt på höstkanten och sikten in i dungen var god eftersom det mesta av lövverket och växtligheten hade givit vika för nattfrost och höststormar. Inne bland några avklädda buskar låg en illa tilltygad svart sopsäck inslängd och den såg inte tom ut. Vi stannade till och tittade nyfiket på den. Sambon vände sig mot mig med köldnupna kinder och den pigga blick man får av att vistas ute i friska luften och viskade: "Tänk om det finns ett lik i den...". För ett kort ögonblick fick den olycksbådande repliken hänga okommenterad mellan oss innan vi fnissande fortsatte vår promenad. När vi kom hem drack vi varm choklad uppkrupna i soffan och promenadstråket ifråga har alltsedan den dagen behållit sitt namn.
Det är är väl ingen högoddsare att särbon fick sig ett gott skratt första gången vi gick den och historien bakom det kusliga namnet blev känt.
Jag har olika rundor som jag varierar mellan.Den runda jag valde för dagens 50 minuter har fått det makabra namnet Liksäcksrundan. Historien bakom namnet är inte så spännande som den låter utan är snarare ett uttryck för livlig och morbid fantasi - gödd av skräckfilmer och kriminalromaner.
En av de första gångerna som jag gick den var en söndagseftermiddag i oktober för ett par år sedan tillsammans med min dåvarande sambo. Eftersom det var blåsigt och kyligt klädde vi oss ordentligt och tog på bästa skorna för att kunna avverka en rejäl sväng. När vi var på hemväg och bara hade dryga kvarten kvar passerade vi en skogsdunge i närheten av en grundskola. .Detta var som sagt på höstkanten och sikten in i dungen var god eftersom det mesta av lövverket och växtligheten hade givit vika för nattfrost och höststormar. Inne bland några avklädda buskar låg en illa tilltygad svart sopsäck inslängd och den såg inte tom ut. Vi stannade till och tittade nyfiket på den. Sambon vände sig mot mig med köldnupna kinder och den pigga blick man får av att vistas ute i friska luften och viskade: "Tänk om det finns ett lik i den...". För ett kort ögonblick fick den olycksbådande repliken hänga okommenterad mellan oss innan vi fnissande fortsatte vår promenad. När vi kom hem drack vi varm choklad uppkrupna i soffan och promenadstråket ifråga har alltsedan den dagen behållit sitt namn.
Det är är väl ingen högoddsare att särbon fick sig ett gott skratt första gången vi gick den och historien bakom det kusliga namnet blev känt.
Kommentarer
Trackback
