Livet går vidare.
Igår skulle min ex-sambo och jag ha firat 15 år tillsammans om vi fortfarande hade varit ett par. Det gav tillfälle till eftertanke. Tänk vad mycket som kan hända på 15 år! Vi har fortfarande en bra relation han och jag - kanske FÖR bra i somligas ögon. Förväntningar på att man ska sky sitt ex som pesten eller åtminstone umgås och kommunicera ytterst sparsamt är vanliga och reaktionerna när jag berättar om relationen till mitt ex brukar bli blandade - men i grunden bygga på förvåning.
Jag kan förstå att man efter en relation där det förekommit otrohet eller misshandel inte vill ha vidare kontakt med den person som orsakat en smärta och lidande - men om inget sådant föreligger då? Vi växte ifrån varandra, men grundkänslan för honom finns ändå kvar. Han är en underbar människa som förtjänar allt gott i livet. Vi delade allt under nästan tretton år och det känns naturligt att han är en del av mitt liv fortfarande - om än på ett annorlunda sätt.
Jag kan förstå att man efter en relation där det förekommit otrohet eller misshandel inte vill ha vidare kontakt med den person som orsakat en smärta och lidande - men om inget sådant föreligger då? Vi växte ifrån varandra, men grundkänslan för honom finns ändå kvar. Han är en underbar människa som förtjänar allt gott i livet. Vi delade allt under nästan tretton år och det känns naturligt att han är en del av mitt liv fortfarande - om än på ett annorlunda sätt.
Kommentarer
Postat av: X:et
Tack för de fina orden! Detsamma får jag säga. :)
Postat av: Särbon
Det kan kanske låta konstigt men eftersom jag och ditt ex har träffats och jag uppskattar honom mycket som person - så kan jag verkligen förstå hur du tänker. Att du sedan också är en underbar personlighet, ja det är ju en helt annan femma ;)
Trackback
