Att vara vuxen.
Jag är vuxen - inte tonåring - men liksom majoriteten de tonåringar jag umgås med stora delar av min vakna tid är jag morgontrött. Det är jobbigt att vakna. Det är jobbigt att kliva upp. Det är jobbigt att promenera till jobbet. Det är jobbigt att vara vuxen. Jag borde vara pigg nu när det är ljust om morgnarna och sommartid! Mars övergår snart i vårvintrig april och hela världen vaknar ur sin vinterslummer till ljudet av porlande vatten i upptinade vägbrunnar - men inte jag! Jag kånkar omkring på en 150-kilos sandsäck och känner mig otymplig - både kroppsligen och själsligen. Men - jag måste ju ta mitt ansvar. Jag måste vara vuxen. Måste gå till jobbet och dra in pengar till min hutlöst höga hyra, lånet på bilen, mat och bredbandsuppkoppling. Det ingår väl i paketet.
Jag har haft dagens enda riktiga lektion. Vi har sett film som det ska skrivas reflektion om och flera ur gruppen satt i ett välutrustat datalabb och filade på och våndades över sina texter. Det klickades skyndsamt ner lite Mah Jongfönster när man uppmärksammade att jag befann mig i rummet för att kolla läget. Inte illa att de åtminstone gjorde sig det omaket. Jag varken kan eller vill tvinga dem att använda lektionstiden konstruktivt, men visst blir man som vuxen *haha* frustrerad när att de sedan tycker det suger att färdigställa sina arbeten på egen tid. Vi kan inte äta kakan och ha den kvar - förr eller senare lär livet oss det. Är det när man lärt sig det som man blir vuxen?
Liksom alla andra dagar har jag med mig matlåda idag. Bacon med uppklippt broccoli i vitlöksröra med tagliatelle som jag plockade fram ur frysen igår kväll innan jag ringde för att natta min väggbyggande särbo. (Han är definitivt vuxen - han bygger ju väggar och hanterar sticksågar!) Det är praktiskt med matlådor och jag har gott om dem. Det är så vuxet, ekonomiskt och välplanerat med matlådor i frysen. Att gå till bamba och betala 50 spänn för ett mål mat vägrar jag, såvida det inte serveras något exceptionellt gott som är värt den summan (men i ärlighetens namn - hur ofta är är skolmat värd 50 spänn?) och att springa ner till affären och köpa kladdiga baguetter, flottig micromat eller färdiga sallader med deppiga räkor i är varken tidseffektivt, ekonomiskt eller smart. Så därför sitter jag här med min massakrerade broccoli och känner mig jävligt duktig. Nej - fel - jag menar vuxen, så klart. Vuxen.
Jag har haft dagens enda riktiga lektion. Vi har sett film som det ska skrivas reflektion om och flera ur gruppen satt i ett välutrustat datalabb och filade på och våndades över sina texter. Det klickades skyndsamt ner lite Mah Jongfönster när man uppmärksammade att jag befann mig i rummet för att kolla läget. Inte illa att de åtminstone gjorde sig det omaket. Jag varken kan eller vill tvinga dem att använda lektionstiden konstruktivt, men visst blir man som vuxen *haha* frustrerad när att de sedan tycker det suger att färdigställa sina arbeten på egen tid. Vi kan inte äta kakan och ha den kvar - förr eller senare lär livet oss det. Är det när man lärt sig det som man blir vuxen?
Liksom alla andra dagar har jag med mig matlåda idag. Bacon med uppklippt broccoli i vitlöksröra med tagliatelle som jag plockade fram ur frysen igår kväll innan jag ringde för att natta min väggbyggande särbo. (Han är definitivt vuxen - han bygger ju väggar och hanterar sticksågar!) Det är praktiskt med matlådor och jag har gott om dem. Det är så vuxet, ekonomiskt och välplanerat med matlådor i frysen. Att gå till bamba och betala 50 spänn för ett mål mat vägrar jag, såvida det inte serveras något exceptionellt gott som är värt den summan (men i ärlighetens namn - hur ofta är är skolmat värd 50 spänn?) och att springa ner till affären och köpa kladdiga baguetter, flottig micromat eller färdiga sallader med deppiga räkor i är varken tidseffektivt, ekonomiskt eller smart. Så därför sitter jag här med min massakrerade broccoli och känner mig jävligt duktig. Nej - fel - jag menar vuxen, så klart. Vuxen.
Kommentarer
Trackback
