Kärlek kommer i "manga" skepnader.
En glasögonprydd, japansk ung man blev kär i och har nu - typ - gift sig med den glosögda mangafiguren Nene Anegasaki. Figuren existerar endast i hans handhållna nintendospel och det var också genom detta medium hon kunde närvara vid vigseln. Föreningen firades med fest och dans och brudgummen ser inte lycklig utan lätt förvirrad ut där han står i vit, glittrande kostym och ett illrosa dataspel i ett krampaktigt grepp i högra handen. Företeelsen känns å ena sidan väldigt modern, medan det å andra sidan också finns intressanta paralleller till annat som inte alls känns lika modernt.
Trots kopplingarna till företeelser av äldre snitt - som jag återkommer till - drar denna asiatiska kärlekshistoria på sitt sätt de nutida påfunden nätdejting, nätsex och virtuell kärlek till deras yttersta spets. Kärleken kan aldrig fullbordas eftersom paret aldrig kan träffas i levande livet. Bruden är en kvinnoliknande figur som består av pixlar och lagrad data och hur mycket brudgummen än skulle vilja kommer han aldrig ens att kunna hålla henne i handen - annat än i form av avatar. Liknande är väl situationen också för dem som av någon anledning lever ut det mesta av sin sexualitet på nätet, även om de relationerna åtminstone har de nödvändiga förutsättningarna för att ta steget fullt ut och bli fysiska. Konsekvenserna av just virtuell kärlek har debatterats en del nyligen. I en debattartikel i Expressen beklagar Hanna Fridén att det bara är nackdelarna och farorna med nätsex som lyfts fram i de fall det debatteras. Hon skulle önska att man istället för att skrämma och skuldbelägga utövarna lyfte fram de positiva aspekterna med detta sätt att utforska sin egen sexualitet. Det är garanterat smittfritt och du riskerar inte att bli gravid eller tvingad till något du inte vill på grund av att du är fysiskt underlägsen eller på annat sätt utsatt. Dock är en överväldigande andel av det som rapporteras om nätet som sexuell skådeplats negativt och anledningen till det är förstås att det förekommer att människor via nätet hamnar i dåligt sällskap och att sex som aktivitet fortfarande är omgärdat av tabun och underförstådda normer.
Men så var det ju detta med parallellerna mellan det nyligen ingånga mangaäktenskapet och sådant vi inte alls räknar som nutida. Att viga sitt liv åt en motpart som man aldrig kommer att träffa personligen och kroppsligen är ju faktiskt inte en ny företeelse. Många av de kvinnor som genom tiderna valt att avlägga klosterlöften och lämna världen bakom sig, har gjort det i akt och mening att bli Kristi brud, ett äktenskap där kärleken för en utomstående och icketroende förefaller tämligen obesvarad. Andra har förstås valt klosterlivet för att undkomma ett äktenskap de inte önskat eller för att få möjlighet att ägna sina dagar åt uppbyggliga studier, bön och välgörenhetsarbete istället för åratal av barnafödande och slitsamma hushållsbestyr, men tanken på att genom denna livsföring komma närmare det gudomliga och skapa en intim relation med något metafysiskt är trots allt en central del i det här livsvalet.
Nunnan som kärleksfullt håller i sitt radband och sin bibel och den nygifte nätnörden med sitt nintendospel blir i detta perspektiv bilder med liknande symbolik och med det som bakgrund verkar med ens hans val inte längre som ett extremt uttryck för det ultramoderna samhället utan snarare som en digital parafras på något djupt och grundläggande mänskligt.
Källor:
Fridén, Hanna: "Sluta skrämma oss unga om nätsex", i: Expressen [online].
Publicerad 20091015. Tillgänglig 20091126.
URL: http://www.expressen.se/debatt/1.1743183/sluta-skramma-oss-unga-om-natsexet
Östman, Karin: "Han blev kär i mangafiguren", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20091126. Tillgänglig 20091126.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article6188924.ab
Trots kopplingarna till företeelser av äldre snitt - som jag återkommer till - drar denna asiatiska kärlekshistoria på sitt sätt de nutida påfunden nätdejting, nätsex och virtuell kärlek till deras yttersta spets. Kärleken kan aldrig fullbordas eftersom paret aldrig kan träffas i levande livet. Bruden är en kvinnoliknande figur som består av pixlar och lagrad data och hur mycket brudgummen än skulle vilja kommer han aldrig ens att kunna hålla henne i handen - annat än i form av avatar. Liknande är väl situationen också för dem som av någon anledning lever ut det mesta av sin sexualitet på nätet, även om de relationerna åtminstone har de nödvändiga förutsättningarna för att ta steget fullt ut och bli fysiska. Konsekvenserna av just virtuell kärlek har debatterats en del nyligen. I en debattartikel i Expressen beklagar Hanna Fridén att det bara är nackdelarna och farorna med nätsex som lyfts fram i de fall det debatteras. Hon skulle önska att man istället för att skrämma och skuldbelägga utövarna lyfte fram de positiva aspekterna med detta sätt att utforska sin egen sexualitet. Det är garanterat smittfritt och du riskerar inte att bli gravid eller tvingad till något du inte vill på grund av att du är fysiskt underlägsen eller på annat sätt utsatt. Dock är en överväldigande andel av det som rapporteras om nätet som sexuell skådeplats negativt och anledningen till det är förstås att det förekommer att människor via nätet hamnar i dåligt sällskap och att sex som aktivitet fortfarande är omgärdat av tabun och underförstådda normer.
Men så var det ju detta med parallellerna mellan det nyligen ingånga mangaäktenskapet och sådant vi inte alls räknar som nutida. Att viga sitt liv åt en motpart som man aldrig kommer att träffa personligen och kroppsligen är ju faktiskt inte en ny företeelse. Många av de kvinnor som genom tiderna valt att avlägga klosterlöften och lämna världen bakom sig, har gjort det i akt och mening att bli Kristi brud, ett äktenskap där kärleken för en utomstående och icketroende förefaller tämligen obesvarad. Andra har förstås valt klosterlivet för att undkomma ett äktenskap de inte önskat eller för att få möjlighet att ägna sina dagar åt uppbyggliga studier, bön och välgörenhetsarbete istället för åratal av barnafödande och slitsamma hushållsbestyr, men tanken på att genom denna livsföring komma närmare det gudomliga och skapa en intim relation med något metafysiskt är trots allt en central del i det här livsvalet.
Nunnan som kärleksfullt håller i sitt radband och sin bibel och den nygifte nätnörden med sitt nintendospel blir i detta perspektiv bilder med liknande symbolik och med det som bakgrund verkar med ens hans val inte längre som ett extremt uttryck för det ultramoderna samhället utan snarare som en digital parafras på något djupt och grundläggande mänskligt.
Källor:
Fridén, Hanna: "Sluta skrämma oss unga om nätsex", i: Expressen [online].
Publicerad 20091015. Tillgänglig 20091126.
URL: http://www.expressen.se/debatt/1.1743183/sluta-skramma-oss-unga-om-natsexet
Östman, Karin: "Han blev kär i mangafiguren", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20091126. Tillgänglig 20091126.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article6188924.ab
Kommentarer
Trackback
