DUO-jag.
Människor är väldigt komplexa. Människor är till och med oerhört komplicerade. Paradoxalt nog är vi också väldigt enkelspåriga. Om man tittar på vår art i strikt biologiskt hänseende har vi två drifter; överlevnad och fortplantning. I sin bok Världens dåligaste språk under rubriken "Samarbeta för att överleva" skriver Fredrik Lindström om dessa drifter och också att allt vi tar oss för i livet kan kopplas till dessa på ett eller annat sätt.
Vad man lägger i ordet överlevnad är förstås olika beroende på var på jorden vi lever och under vilka förhållanden. För en familj i svältdrabbade områden på den afrikanska kontinenten har det bokstavlig innebörd - för en människa i vårt eget land kan det vara ett vidare begrepp med mer bildlig innebörd. Fortplantningen är mindre disparat i sina uttryck - den är bara i olika grad reglerad i olika delar av världen.
Dubbelheten hos människan - som tar avstamp i enkelheten i de drifter som styr oss, och den samtidiga komplexiteten i hur vi väljer att handskas med dem - tar sig många uttryck eftersom vi i enlighet med det befinner oss i spänningsfältet mellan ytterligheter och motsatspar hela tiden. Det handlar om godhet och ondska, kärlek och hat, glädje och sorg samt man och kvinna, bara för att nämna några. Också kyrkan har sett människan som bestående av två rivaliserande poler, kroppen och själen. Kroppen hotar hela tiden att fördärva själen, eftersom det fysiska alltid är moraliskt underlägset det metafysiska. Köttet är ju förgängligt medan själen aldrig förgås.
Kampen mellan ont och gott - ett klassiskt motsatspar - är ett av standardmotiven inom konst och litteratur. Vill man vara tydlig gestaltas de av olika karaktärer och den onda får ofelbart bita i gräset till slut. Vill man skapa en mer suggestiv berättelse låter man en och samma karaktär agera arena för den urgamla kampen. I Robert Louis Stevensons novell Dr Jekyll och Mr Hyde berättas historien om den vänlige Dr Henry Jekyll som uppfunnit ett elixir som förvandlar honom till den lille fule och osympatiske Edward Hyde. Dr Jekyll kan inte låta bli att använda elixiret och till slut förvandlas han till Mr Hyde utan dess hjälp. Inspirationen till berättelsen kom från ett rättsfall om en skotsk möbelsnickare som på dagarna var respekterad yrkesman och nattetid medlem i en hänsynslös rånarliga. Grundtanken i verket är att människan är kapabel både till ondska och godhet och det är också giltigt vad gäller andra ytterligheter. Det är sällan vi är renodlade i någon aspekt och många av oss upplever att livet får värde just därför.
Den skotske möbelsnickaren levde ett destruktivt dubbelliv, men så behöver det inte med nödvändighet bli om man väljer att leva så. Människor kan tvärtemot finna tillfredsställelse och utvecklingsmöjligheter i att leva två olika slags liv parallellt. I en artikel i Aftonbladet berättar 21-åriga Amelie om sitt dagjobb som byggarbetare och sitt extrajobb som alternativmodell. Hennes dröm är att i framtiden kunna försörja sig genom enbart kreativt arbete, men hon uppskattar det faktum att hon i nuläget under dagarna jobbar med något som inte kräver hennes fulla uppmärksamhet och därför tillåter att tankarna far fritt. Amelie ser ett värde i att skilja på sina två liv och därför är det inte många i hennes närhet som vet vad hon pysslar med när hon packar ihop och åker hem ifrån byggjobbet. Det är viktigt för henne att hålla de båda sfärerna åtskilda. Ibland är det en ekvation som är omöjlig att få ihop - fråga bara den gode Stevenson.
För den godhjärtade Dr Jekyll slåss tappert mot den onde Mr Hyde och i sin kamp tvingas han gå emot en av människans grundläggande drifter - överlevnaden. För att om han vinner så förlorar han nämligen också allt, vilket är en komplex sanning i all sin tragiska enkelhet.
Källor:
"Dr Jekyll och Mr Hyde". Wikipedia. Publicerad/Senast ändrad 20091018. Tillgänglig 20091206.
URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dr._Jekyll_och_Mr._Hyde
Engvall, Caroline: "Jag modellar i latex på min fritid", i: Aftonbladet [online].
Publicerad 20091201. Tillgänglig 20091206.
URL: http://www.aftonbladet.se/wendela/article6215869.ab
Lindström, Fredrik: Världens dåligaste språk. Stockholm 2004.
Kommentarer
Trackback
