Fröken Giftig

Birgitta Birgersdotters dröm var att gå i kloster - inte att gifta sig som 13-åring och bli mor till åtta barn. Klosterliv eller giftermål vad det som stod till buds för en ärbar kvinna under medeltiden. Klosterlivet gav tid till studier, bön och förkovran. Den tiden fanns inte för en matriark. Men när nu Birgitta ändå blev gift, fanns det nog en mening med att det blev just med Ulf Gudmarsson.

Birgitta fick lyckliga år med sin Ulf. Hon organiserade arbetet på deras Ulvåsa och förutom att ombesörja sina egna barns och tjänstehjons välbefinnande, beredde hon i kristlig godhet plats för kvinnor som inte varit lika lyckosamma som hon. Ulf lät henne hållas.  Han var liksom hon innerligt troende och de företog flera pilgrimsresor tillsammans. Under en av dessa - målet var Spanien - blev Ulf svårt sjuk och efter hemkomsten till Sverige avled han och begravdes vid Alvastra kloster.

Efter hans död kunde Birgitta återuppta sina drömmar om klosterlivet, men nu var de betydligt mindre blygsamma. Med en vuxen kvinnas erfarenhet av livet och en matriarks erfarenhet av att leda arbetet på en av rikets mest välmående gårdar, närde hon drömmen om att skapa en egen klosterorden. Dessutom hade Gud sagt till henne att hon skulle se till att påven lämnade det franska Avignon och återvände till sin rättmätiga plats - Rom. Om det inte vore för Birgitta skulle påveämbetet kanske fortfarande ha varit en fransk angelägenhet. Tanken svindlar.

Birgitta levde ett liv som få medeltida kvinnor fick leva. Det var inte fritt från prövningar och utmaningar, men hon fick även möjligheten att följa sin dröm. Hon hade en man som förstod och delade det som var viktigast för henne. Det gav henne modet att rakryggat trotsa den katolska kyrkans makt och gå sin egen väg.

Fortfarande - 700 år senare - finns det äkta män som inte har insett värdet i en sådan relation.