A royal pain.
Ditt lik stank av förruttnelse
innan du ens var död.
Gommen - ett öppet sår.
Garnityret - ett minne blott.
Lika fjärran som
din ungdoms väna leende.
Det är inte lätt att vara kung.
I synnerhet inte
när den du satte
din tilltro till var så rädd
om din hälsa att han i sin iver
att frälsa dig från ondo
åsamkade dig mer smärta
än din värsta fiende.
Du underkastade dig hans nycker
gång efter annan
i tron att varje ingrepp var det sista.
Du utstod tåligt plågorna
trots att du kunde ha nekat.
Men du tordes inte neka - så kung du var.
Sorbonne måste ju ha rätt.
Men när han så slutligen
satte den slipade skalpellen
mellan dina blåblodiga skinkor
och lade snittet,
sannolikt önskade du
att du var någon annanstans.
Med tänder.
Med gom.
Med värdighet.
Intakta.
Den här dikten är inspirerad av Ludvig XIV:s levnadsöde. Han utsattes för många grymma behandlingar av sin livläkare Daquin - alla genomförda av omsorg för kungens hälsa, naturligtvis...
Om detta kan man läsa bl. a i Kenneth Awebros artikel "Hur kunde Solkungen överleva?" i Forskning & Framsteg nr 7 1985.
