PARApsykologi.
Pengar är en viktig drivkraft. Pengar vill vi alla ha.
Somliga av oss jobbar hårt för dem. Andra råkar vinna dem på poker. Spelet lärde de sig online medan de borde ha gjort sina läxor. I spelhålor som livesänder klockan tre på morgonen blir de coola gamblers som satsar stort, vinner större och hyllas som hjältar.
Den som däremot lägger tid och kraft på sin affärsidé och till slut kan ta ut lön för sena kvällar, sömnlösa ångestnätter, födelsedagar och familjehögtider de offrat, föraktar vi oblygt. "Kapitalister". "Utsugare". Ingen egenföretagare lär dö hjältedöden i det här landet - hur luthersk vår arbetsmoral än påstås vara.
Vi vanliga dödliga talar föraktfullt om hur förvrängd verklighetsuppfattningen hos rika människor är. Det har alltid roat oss. När den österrikiska Marie Antoinette som giftes in i den franska kungafamiljen uppmärksammades på fattigdomen i sitt nya hemland, sägs hon ha utropat: "Har folket inget bröd? Men så ge dem kakor!". Marie Antoinette har sedan dess - trots att hon med stor sannolikhet aldrig yttrade denna historiens första, renodlade bimboreplik - fått stå som symbol för den sortens lyx och slöseri som oundvikligen sticker oss i ögonen. Men vore vi själva immuna?
Pengar förblindar och pengar förändrar.
Det är kanske helt enkelt så att de som är riktigt rika tillhör en egen gren av mänskligheten. De lever sina egna liv i miljöer som vi i andra skattetabeller inte har tillträde till. Deras barn går i egna skolor och trafikerar egna gräddfiler till fina jobb på UD och vid hovet, såvida de inte skriver in sig vid Livets Hårda Skola och blir bestickdesigners eller studerar fransk 1700-talspoesi vid Harvard.
Ser jag överhuvudtaget samma värld som medlemmar i H&M-klanen eller alla bröder, kusiner och pysslingar som befolkar släkten Wallenberg? Jag skulle ju vilja kunna svara ja på den frågan, men nog frestas jag att tro - om jag skulle stega upp till någon av finanspysslingarna och be om tips på hur hundratusentals socialbidragstagare ska få sin matbudget att gå ihop - att jag får svaret:
"Eeeeehh.....kan de inte köpa kakor?"
