Längtans blå blomma.
Snart är det "bara" två veckor tills Särbon kommer och hälsar på mig igen.
120 långa mil måste Han resa. Det är tur att det finns flyg. Jag längtar efter att åka ut till flygplatsen och hämta Honom. Den där första kramen medan vi väntar på att Hans röda väska ska dyka upp på bagagebandet är speciell. Lika speciell är känslan av att under ett par dagar vara en alldeles vanlig människa med ett alldeles vanligt liv. Att känna att den jag älskar bara är en armlängd bort. Det är skönt att komma hem till Honom efter jobbet och att få äta middag vid köksbordet i Hans sällskap, istället för ensam framför TV:n.
Alltför många tar den de älskar för given - men det gör inte jag.
Det har jag lärt av livet.
120 långa mil måste Han resa. Det är tur att det finns flyg. Jag längtar efter att åka ut till flygplatsen och hämta Honom. Den där första kramen medan vi väntar på att Hans röda väska ska dyka upp på bagagebandet är speciell. Lika speciell är känslan av att under ett par dagar vara en alldeles vanlig människa med ett alldeles vanligt liv. Att känna att den jag älskar bara är en armlängd bort. Det är skönt att komma hem till Honom efter jobbet och att få äta middag vid köksbordet i Hans sällskap, istället för ensam framför TV:n.
Alltför många tar den de älskar för given - men det gör inte jag.
Det har jag lärt av livet.
Kommentarer
Postat av: Särbon
Inte ens två veckor nu.
Ibland får man tillåta sig leva för dagen.
Trackback
