In Memoriam.

Det känns vemodigt
att han försvinner ur rutan
den gode Grissom.

Han kommer inte
längre att leverera
underfundiga kommentarer
(what a waist!)
vid mjölkögda offer
med petekier
eller brutna tungben.
Och inte heller att ges
utrymme att briljera med
sina kunskaper i att
förklara en död kropps förfall
med hjälp av flugägg,
asätande larver
eller exotiska skalbaggars
intrikata livscykel.

Andra får ta vid
där han slutar.

Böjda över
svepelektronmikroskop
i omänsklighetens tjänst.
Nu när han stiger
åt sidan.
Nu när han gör
Sarah sällskap
i Costa Ricas
gröna djungel
och börjar leva livet
istället för att ta reda på
hur och varför
andras tagit slut.

Det har han
faktiskt förtjänat.

Den gode Grissom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0