Realistiskt idealiskt.
För 400 år sedan skrev Miguel Cervantes sin berättelse om Don Quijote, den fattige spanske adelsmannen som efter att ha förläst sig på medeltida riddarromaner ger sig ut på pilgrimsvandring för att bekämpa ondskan och världens orättvisor. Han reser inte ensam. Med löften om världsliga rikedomar övertalar han daglönarbonden Sancho Panza att följa med som hans väpnare och de beger sig ut i världen för att skipa rättvisa.
Don Quijote - idealisten som vill göra gott oavsett konsekvenserna - blir färfärad över den värld han möter och gör allt som står i hans makt för att ställa det som är fel till rätta. Förblindad av sin galenskap märker han inte hur omvärlden förlöjligar honom och hans strävan efter rättvisa och godhet. Inledningsvis tvivlar även Sancho - realisten som står med båda fötterna stadigt på jorden och låter förnuftet diktera villkoren för livet. Men respekten för hans herre växer fram under resan.
Världen består av kontraster som framhäver varandra, men det är sällan som dessa framträder lika tydligt som hos Cervantes. En människa är aldrig bara ond eller bara god. Det gäller bara i sagorna. Det finns kontrasterande drag i oss alla. Krafterna drar oss i olika riktningar och vi som moraliska varelser blir till i spänningsfältet mellan dem. Det är kanske till och med i spänningsfältet som själva mänskligheten skapas - där det endimensionella och okomplicerade är bannlyst. Det finns därför inget som garanterar att vi skulle leva i den bästa av världar om alla vore idealister, eller det motsatta om realisterna tilläts ha och utöva oinskränkt makt.
Världen behöver balans. Världen behöver tes och antites för att skapa fruktbar syntes. Världen behöver en Sancho med realistens skarpa hjärna och idealistens goda hjärta.
Don Quijote - idealisten som vill göra gott oavsett konsekvenserna - blir färfärad över den värld han möter och gör allt som står i hans makt för att ställa det som är fel till rätta. Förblindad av sin galenskap märker han inte hur omvärlden förlöjligar honom och hans strävan efter rättvisa och godhet. Inledningsvis tvivlar även Sancho - realisten som står med båda fötterna stadigt på jorden och låter förnuftet diktera villkoren för livet. Men respekten för hans herre växer fram under resan.
Världen består av kontraster som framhäver varandra, men det är sällan som dessa framträder lika tydligt som hos Cervantes. En människa är aldrig bara ond eller bara god. Det gäller bara i sagorna. Det finns kontrasterande drag i oss alla. Krafterna drar oss i olika riktningar och vi som moraliska varelser blir till i spänningsfältet mellan dem. Det är kanske till och med i spänningsfältet som själva mänskligheten skapas - där det endimensionella och okomplicerade är bannlyst. Det finns därför inget som garanterar att vi skulle leva i den bästa av världar om alla vore idealister, eller det motsatta om realisterna tilläts ha och utöva oinskränkt makt.
Världen behöver balans. Världen behöver tes och antites för att skapa fruktbar syntes. Världen behöver en Sancho med realistens skarpa hjärna och idealistens goda hjärta.
Kommentarer
Trackback
